Coromandel Peninsula

Coromandel, en halvö öster om Auckland blev vårt slutliga mål på den här Nya Zeeland resan. Stränder med varma pooler. Man gräver sin grop och voila njut av väldigt varmt vatten som kommer upp. Blir man för varm gräver man en kanal till havet och kyler ner poolen några grader. Spade är en nödvändighet. Om du inte har din egen får du hyra en för $5.00.

Cathedral Cove var verkligen värt den långa vägen ner. Det var 45 minuters promenad upp och ner för berget. Idag när vi var där kunde man njuta till klockan 17.00 sedan kom floden in och då ville man inte vara vid den farligaste stranden på Nya Zeeland.

För oss återstod nu resan tillbaka till vårt hotell och att packa för hemfärd imorgon söndag.

Ge mig en chans att igen återse detta vackra land och jag tar den!

Coromandel, a peninsula east of Auckland, became our final destination on this trip to New Zealand. Beaches with hot pools were a treat. You dig your own pool and hot water comes up for you to enjoy. In case it is too hot you dig a canal to the sea and the water from there will cool you down. You need a spade and if you do not have your own you can rent one for $5.00.

Cathedral Cove was worth the long walk. It was a 45 minutes walk up and down the hill to the beach. Today at 5 pm you had to be far away because of the flood coming in and you do not want to be at the most dangerous beach in NZ at this time!

For us it was only the trip back to our hotel and packing for our trip back to Miami tomorrow Sunday. Give me an opportunity to again visit this beautiful country and I take it!

Back to North Island

Dagen börjar med regn och blast! Vi tar färjan från Picton på Sydön till Wellington på Nordön. Det tar 3 timmar. Så börjar vi vår bilfärd norrut och målet idag är Lake Taupo. Vi är inställda på att ha en dag i bilen, vi måste ju vara i Auckland på söndag då vi återvänder till Miami.

Helt plötsligt upptäcker vi att vi har åkt vilse! Vi åker inte 1:ans Highway som vi planerat utan vi befinner oss plötsligt på Highway 4. Kartläsaren hade somnat!!! Vi upptäckte snart att den här vägen var enormt vacker, även om vi till slut insåg att den var lite längre. Böljande kullar igen med med betande får och kor. Regnet som upphörde till och från lämnade plats för solen. Och rätt var det var upptäckte vi ett staket längs vägen fullt med skor, flera meter! Vad betydde detta? Ingen att fråga så långt ögat nådde, men kul såg det ut. När man nådde upp till en platå var det nästan som att köra på Hardangervidda i Norge. Luften var så frisk och ljungen blommade! Vi är definitivt förlorade till New Zealand!

Our day started with rain and strong winds! We were bound for the ferry between Picton on the South Island to Wellington on the North Island. A 3 hour long boat ride is ahead of us and then we are supposed to drive north to Lake Taupo. We are prepared for a day in the car because we need to be back in Auckland to catch our flight back to Miami on Sunday.

All of a sudden we realize we are lost in the middle of New Zealand. We were supposed to go Hwy 1 but we are on Hwy 4. The co pilot had fallen asleep! But even if it was a little longer ride it was the most beautiful route with rolling hills, lots of sheep and cows. The rain gave way for sunshine once in a while. At one point we had to laugh because we saw a several meters long fence decorated with shoes, lots of shoes! We saw no one to ask so we do not know what this was, art or some other meaning. Arriving to the plateau the air is so nice and it is almost like driving along Hardangervidda in Norway. We are definitely lost to New Zealand!

Picton to Abel Tasman National Park

1642 upptäckte Abel Tasman Nya Zeeland och 300 år därefter öppnades Abel Tasman National Park, den minsta nationalparken i NZ. Tyvärr smolkades vår vistelse i parken av ett ihållande regn, så vi hade svårt att se de gyllende stränderna, lagunerna och de fantastiska vyerna som vi hört så mycket om. Och inte blev det några promenader heller tyvärr. Ett skäl att återvända till Nya Zeeland! Men regn har väl sin tjusning också kanske!! Vägarna in i parken är ibland så vindlande så man nästan har svårt att sitta upprätt i bilen. Särskilt spännande blev det när  man körde in i regnmolnen med minimal sikt, men Bosse är en bra chaufför så allt gick väl för nu sitter vi på färjan mellan Picton och Wellington på väg till Nordön igen.

Eftersom vi delade upp denna sträcka i två omgångar hade vi en fantastisk dag när vi lämnade Picton och åkte västerut. Vi körde Queen Charlottes väg och det var vidunderlig utsikt över detta udda, nästan orörda landskap. När man promenerar här kan man verkligen känna en frihet som jag inte känt sedan jag växte upp i Bohuslän och vandrade längst ute bland klipporna vid havet! Frisk luft och orört landskap, verkligen ett paradis!

Abel Tasman discovered New Zealand 1642 and 300 years later Abel Tasman National Park was opened. This is the smallest national park on the island. Our visit to this extraordinary area was a little disappointing because of pouring rain! It was hard to see the golden beaches, lagoons and the views everybody was talking about. And no walks were possible. Well, a good reason to come back! But maybe the rain can be fascinating too! Driving on these stomach churning roads are quite exiting when entering into a foggy part and you see almost nothing in front of you! But Bo is a very good driver so here we are now on the ferry from Picton to Wellington, returning to the North Island.

But we did this whole route from Picton and into the Tasman Park on two different occasions so one of the days was very sunny and nice. We drove from Picton on

Queen Charlottes Drive

, an amazing view over this extremely beautiful and untouched landscape. When walking in these areas I felt a freedom I haven’t felt since childhood growing up on the west coast of Sweden and walking close to the ocean on the cliffs. Fresh air and untouched landscape, a paradise!  

Richmond to Franz Josef Glacier

Södra ön bjuder på ett väldigt taggigt men otroligt vackert och skiftande landskap. Den mäktiga glaciären Franz Josef, del av ett världskulturarv omges av regnskog, alpina snöområden, sjöar och floder. Allt du vill i äventyrsväg kan du göra här! 

The West Coast of New Zealand’s South Island invites you to a lot of outdoor adventures, driftwood-strewn beaches, old mining towns and of course the glaciers. This area shows us a rugged spirit. Franz Josef glacier is part of a World Heritage Area surrounded by rainforest, alpine snowfields, lakes and rivers.

Blenheim to Kaikoura on the South Island, NZ

Väg 1 mot Kaikoura på östkusten av Sydön är otroligt vacker. Den tar oss över böljande kullar med betande kor och får och plötsligt visar havet sig och man har ännu en vidunderlig utsikt! Sälkolonin är rolig att studera. Vi såg inga valar eller pingviner nu, men dom lär skall finnas här också. Till lunch äter vi  en rätt med flera olika havsdelikatesser, musslor, pilgrimssnäcka, flera olika fiskar, någon som var nästan svart och speciell för Nya Zeeland.

Luften känns så ren och vi bara njuter av sol, vyer, promenader och att vi får uppleva allt detta tillsammans.

Route 1 towards Kaikoura on the east coast of the South Island is extremely beautiful. The road takes us over rolling hills with plenty of cows and sheep and all of a sudden you encounter the ocean on the other side of the hill. It was lots of fun to watch the fur seal typical for New Zealand. For lunch we had a sea food platter with mussels, scallops, two or three different species of fish, a black one typical for the area and the whitebait.

The air is so clean and nice to breathe and we enjoy the sun, the views, the walks and the fact that we experience this together.

Whakarewarewa Living Thermal Village

Vi hade inte fått nog av geotermiska upplevelser. I Rotorua ligger Whakarewarewa som är en by med maoribefolkning. Vi hälsades välkomna av vår maoriguide med Kia Ora som är en hälsningsfras och betyder att dom önskar oss god hälsa och välbefinnande. I byn finns alla moderniteter men man kan leva maoristyle och utnyttja alla de varma källor som finns på området, bl till att laga mat i, som man gjort i över 300 år. Vi åt vår lunch som kallas hangi och den var kokt i en varm källa och smakade utmärkt.

Vi fick se en maori show bestående av olika traditionella danser och mycket sång.

We wanted more of geothermal experiences! In Rotorua there is a living Thermal Village called Whakarewarewa, only Maori people living there. We were greeted by our Maori Guide with Kia Ora which means good health and well being to you.

Amazing to learn a little about their daily life, their traditions, for example  how to prepare food in these very steaming hot pools. We could also enjoy some of their traditional dances and songs. Absolutely fantastic!

Hell's Gate outside Rotorua

Vår nästa upplevelse blev ett geotermiskt område, Djävulens Port, nordöst om Rotorua. Hur är det vi ser möjligt? Ånga som luktar starkt av svavel, kokande pölar med temperaturer upp mot 120 grader Celsius. Att vattnet kan hålla en temperatur över kokpunkten beror på att det är blandat med grafit och att blandningen i sin tur värms av ångan, Det var bäst att hålla sig på sin kant när man promenerade den 2,5 km långa vägen som tog oss genom detta otroliga landskap. Så helt plötsligt går vi genom ett område med träd, grönt gräs, blommande buskar till skillnad mot det kärva vulkaniska området vi just passerat och snart skulle möta igen! Tyvärr såg vi inte påfåglarna, duvorna och fasanerna som skall finnas här också!

Kakahi Falls, otroligt vackert finns här i området och det är det enda termiska vattenfallet på södra halvklotet och medeltemperaturen är 38 grader Celsius. Här kan man duscha under fallet och det sägs vara bra för hälsan.

Djävulens kittel är en sjudande gryta med gyttjig västska som är en av de varmaste i reservatet.

Och minsann jag köpte body lotion baserad bl på gyttja och mineraler härifrån!

A geothermal park is our next experience! Hells Gate northeast of Rotorua. How is this landscape possible! Boiling pools, steaming hot up to 120 degree Celsius and the smell! Is it rotten egg! Sulphur! The landscape you walk through 2,5 km looks like nothing I have seen before. Where am I, on the moon? All of a sudden the walk takes us through a forest with trees, all yellowish and mixed in are beautiful blue flowers! What contrasts  developing right in front of our eyes! These geothermal pools were formed approximately 10,000  years ago as a series of geothermal eruptions when an ancient lake drained to form lakes Rotoiti and Rotorua. The removal of the water caused faulting of the rock allowing the violent escape of steam, gases and hot fluids. In Hells Gate we encountered pools and volcanoes with for example the following names: Devils Bath, Ink Pots, Baby Adam, Sulphur Bath, Inferno Pools, Sodom and Gomorrah (name is given by George Bernhard Shaw on visiting the area), Devils Cauldron, Mud Volcano, Steaming Cliffs, Hot Lakes and  so on….Amazing, amazing!

In the end we could carve a piece of wood for ourselves. I choose to carve the figure for Kawakawa which means compassion and is in the shape of a heart, all in line with Valentine’s Day February 14, 2012.

And I bought a body lotion based on the mud from Hells Gate!!!!